Minisemester

126 rutor klara. Jag är mycket nöjd med resultatet. Ligger 3 dagar före mitt strikta schema jag lagt upp åt mig själv. Vad betyder det? Det betyder minisemester. Jag ska jobba en timme till, sen återvänder jag inte till ritbordet förrän på måndag. Imorgon spelar vi på Henriksberg i Göteborg, men det känns inte riktigt som arbete.

Kampen går vidare

Las Palmas uppträder för övrigt på klubb Vibes i Göteborg om en vecka (30:e aug)

Förloppsindikator

Min blogg fungerar nu ungefär som en nedladdningsmätare, en "progress bar", en procentstapel som visar hur långt jag kommit på boken. Just nu har mätaren just kommit upp i 10%. Jag har gjort 80 rutor helt klara.

Från liten och blyg till sliten och dryg

Ovan: Fick detta foto när jag hälsade på min mormor och morfar i Malmö igår. Jag hade ljust hår på den tiden.

Nedan: Fick detta foto digitalt av någon som fotat mig för ett par veckor sen.

En förlåtande gud

Minnesanteckning till Simon: Vill du stiga upp 08:00, så gå inte och lägg dig klockan 6 på morgonen. Skippa även förfesten med vodka och skunk kvällen innan. Jag lyckades i alla fall komma till kontoret klockan 11:30 idag, och nu har jag faktiskt fått klart mina 6 rutor också. Har mått förhållandevis bra trots omständigheterna. Jag vill tacka Resorb, Panodil Zapp och Pressbyråns Gevalia-kaffe. Nu har jag ritat 40 rutor vilket motsvarar ca 5% av hela boken. Imorgon: Skåne.

Familjevärderingar

Livet som braksvenne fortsätter, och det fortsätter bra. På torsdag ska jag dock vara lite härligt spontan, galen, balla ur och supa till mitt i veckan när mina kompisar ska uppträda på en klubb (Neu, eller vad den heter). Får se hur det går att teckna på fredag. Senast jag hade ett riktigt jobb (Egmont, serieförlag, 2000-2002), vill jag minnas att jag klarade av en hel arbetsdag ibland, trots extrem bakfylla och sömnbrist. Det känns ju för jävligt, men jag får bita ihop. Mitt samvete är min chef, och en hård sådan.

Övriga nyheter: Ogräsfestivalen är inställd, så det blir tyvärr ingen Las Palmas-spelning i Ronneby nästa vecka. De fick inte tillräckligt med tillstånd, eller nåt.

På lördag åker jag till Degeberga och ska träffa min nye brorson för första gången. Känns jävligt Disney att ha brorsöner. Stannar nog i Malmö ett par, tre dagar efter det.

Svenne är kung

För att få serien klar i tid, har jag börjat jobba som en medelsvensson. Klockan 08:00 ringer min väckarklocka måndag till fredag. Jag är på kontoret vid Telefonplan klockan nio och tar tunnelbanan hem klockan fem. Jag tecknar i ett ganska lugnt tempo med pauser för kaffe, besök på world wide web, mellanmål och lunch. Minst sex rutor per arbetsdag har jag lovat mig själv. Väl hemma styrketränar jag lite, tar en dusch och äter kvällsmat. Klockan 19 brukar jag vara redo för att göra något kul fram tills jag somanr klockan tolv. På helgerna roar jag mig och slappar. Det är väldigt stor kontrast till det liv jag levde under resan.

Ur liten gnista föds den stora lågan

Jag har gjort klart de 6 första rutorna på boken som kommer att heta "Simons 120 dagar". Ligger bra i handen. Spännande känsla. Nej, jag tänker inte lägga upp bildexempel här på bloggen, jag vill att det ska bli en överraskning.

Gissningar och lösa planer baserade på hur det ser ut nu: Boken kommer att släppas till SPX 2008, dvs slutet av april nästa år. Formatet blir originalpocket med två rutor per sida. 392 seriesidor + ett bildgalleri. Rated XXX. Jag har inte skrivit på något förlagskontrakt, men det är nog inte svårt att gissa vem som kommer att ge ut den.

Det hände en sak på vägen hit

Efter ett musikaliskt möte på Gare du sud igår, gick jag och Frej till Carmen. Att det är bekantskapskretsens förlängda vardagsrum är ju ingen nyhet direkt, bekanta dök upp som acne under den timmen vi var där. Det konstiga var att jag började se folk jag bott hos från Simons 120 dagar-resan. På bordet till höger tyckte jag att jag såg St:Gurgel från Umeå och var inte killen på bordet mittemot extremt lik Statoilsoftaren från Västerås? Jag trodde ärligt talat att jag tappat förståndet, tills jag gick fram och frågade. Det var den där jäveln slumpen, som sett till att två av S120D-värdarna besökt vänner i Stockholm och att vi alla hamnat på samma fyra kvadratmeter samtidigt.