Väälko'!

Det kändes smått overkligt att traska upp för trappan till min lägenhet för första gången på fyra månader. Har jag nämnt att mitt hem invaderats av vägglöss? Det har skett en första besprutning medans jag var borta och nu låg det massa döda loppor på golvet. Ganska stora... vissa var ca tre millimeter. Jag tog några inzoomade moneyshots med mitt nya macroobjektiv. Madrassen låg uppfläkt och besprutad, så det fanns ingen möjlighet att kasta mig i sängen och slappa på det sätt jag planerat. Fick bara njuta av min etta i en timme, sen kom saneringskillen med gasmask. Han sprutade och informerade mig om att jag inte bör återvända på fyra timmar. Nu är jag på gatan igen.

Igår när jag gick på stan med Kellerman fick vi ett telefonsamtal om att det hade utbrutit en krafig brand i Hornstull. Det var tydligen på samma gata som han hade sin lägenhet så vi skyndade oss dit för att kolla om det var hans lya som stod i lågor. Det var det inte. Jag åkte ut till Sätra och rappade lite in i en kamera och sen pratade jag och Dayw med "roliga röster" tills vi somnade och fortsatte vårt imitationsmaraton direkt när första ögat öppnats. Jag har inte fått alla mina timmar sömn inatt, och det kommer att dröja innan min madrass kemtvättats.

Är detta verkligen slutet? Eller är det en ny början? En ny verklighet?

Dag 120 idag. Känns stort. Igår fick jag lägga vantarna på Pontus Lundkvists nya tidning "Det grymma svärdet" där jag medverkar på ett hörn. Kan beställas från www.lystring.com

Vad ska jag göra denna sista dag, undrar nu alla. Jag har just talat i radio och nu ska jag till skämttecknaren Martin Kellermans studio. Senare blir det filmning till en dokumentär om dagens svenska hiphop för "Bevismaterial 2" som släpps någon gång. Sista natten med gänget (läs: 2 pers, ikl. jag själv) blir hemma hos David "Dayw" Liljemark i Skärholmen.

Som sagt, fortsätt att kika in på denna blogg även när resan är slut. Jag är inte beredd att ta farväl.

Att återvända i triumf

Två nätter kvar "på vägen". Jag är tillbaka i Stockholm och jag träffar folk jag känner för första gången sen Hultsfred. Vi äter omelett och kollar på Sex and the city på dvd. Kiruna var nog den staden som hade attraktivast utseende på hela resan (såg ut som i Sound of music ungefär), men jag blev automatsikt glad när jag återsåg Stockholm. Imorgon ska jag bli välkomnad hem i Radio Stockholm (eller vad det heter nuförtiden SR, i alla fall). Klockan 09:00 ska jag vara på plats.

Rusken, Slusken, Stollen och kapten Buster

Det är som en helt annan kultur här uppe. Man blir fullare. Jag kommer ihåg när Ville kom tillbaks från Luleå och hade lärt sig supa på norrländskt vis. Man slutar liksom inte när händerna blöder.

Innan idag. Vi åkte ut ett gäng i gummibåtar och grillade på en udde. Jag paddlade i en gummikanot och tänkte på filmen Down the creek. En härlig komedi där jag mest kan relatera till slusken. Min värd ligger nu och snarkar på soffan och jag ska upp om några timmar och ta tåget mot Kiruna. Det är nästan sista anhalten. Efter Kiruna flyger jag tillbaks Stockholm och bor hos ett par typer innan jag återser mitt kära hem den 29:e. Fast det är inte riktigt tack och hej då heller. Jag kommer att fortsätta blogga lite slappt under tiden jag tecknar också. Kommer nog ta ett halvår att rita.

Jag har undanhållit samltliga godbitar från resan här i bloggen. Jag har resten av det explosiva materialet i mitt huvud och i min dagbok. Om detta kan jag bara säga tre ord: Jävlar i det.

Ett stort grattis från alla oss på Simon G!

Firar just nu en Umeå-bos 32-års dag. Vi har bland annat kolla på Doktor Snuggles med hans son. Jag var väldigt förtjust i Norpan när jag var liten. När jag kom in i mitt nya värdhem möttes jag en stor orinalteckning av Dj:Röv, som David Liljemark ritade på en Arvikafestival. I pratbubblan stod det "Barnbarn, dä ä livets efterrätt, dä se.". Brevid bilden hängde en brandyxa.

Inte så många dagar kvar nu. Är på gott humör, men känner mig väldigt känslomässigt utmattad. Jag tror jag gillar det.

Havet

Jag har alltid haft svårt för naturen. Vackra utsikter är som Louvren, man känner mest att tomheten står som en mättnadskänsla långt upp i halsen. Det beror nog mycket på förväntningar, för den norrländska sommarnaturen tog mig lite på knepen. På bussresan mellan Näsåker och Örnsköldsvik tittade jag ut genom fönstret och kände att, ja... det är nog det här som brukar kallas "hänförd".

Stor i Näsåker

Hon jag bodde hos i Härnösand var född i Näsåker. Nu bor jag hos en familj i Näsåker och har träffat en annan kille från byn som var stött över att han inte blev utvald som värd. Tre pers från samma by på 500 pers som bokat in sig oberoende av varandra... och samtligade missade Johannes Nilsson när han bodde här under en period.

Kalsongeldar-inslaget har visats på Landet runt nu också har jag hört. Jag tipsade bara om det för tidigt. Jävlar vad det här projektet har exploderat. Stoppa mig, någon.

Vitsgubbar

Idag ska jag stta tänderna i längsta resan hittills: Växjö - Härnösand. En bra bit. Nästan nio timmar. Ett skämt som min morfar brukar dra är:

- Vill du höra en bra bit?
- Okej.
- Ystad - Haparanda.

Jag antar att man i hans ungdom brukade säga "en bra bit" om en klämmig trudelutt. Lyssnaren förväntade sig då att min morfar skulle ta fram sitt munspel och göra sin grej, men fick istället bara smaka på ett långt avstånd mellan två svenska orter. Nuförtiden säger man man inte "bit" om melodier, fast svenska hiphopproducenter kan fortfarande dra skämtet för sina rappare.

För att fördriva tiden på tåget köpte jag en bok igår. "Woody om Allen". Jag har bara läst 16 sidor, men älskar den redan. I början snackar han om sin förebild Groucho Marx:

"På något sätt påminde han om nån sorts äldre onkel som man kan stöta på på familjetillställningar, en sån där vitsmakare... och han skulle ha varit den där lustige farbrorn som står vid buffébordet och plockar åt sig lite kyckling och slänger iväg några humoristiska gliringar."

Fnizz III

Pinsamt. Råkade ha samma rubrik på två inlägg. Nu har jag numrerat dem i alla fall. Rubrikerna brukar innefatta mer eller mindre interna anspelningar. Jag kan bjuda på historien bakom "Fnizz". De flesta minns säkert sällskapsspelet "Tjejsnack". I kölvattnet av succén dök det upp plagiat och varianter från andra speltillverkare. En klon gick under namnet "Fnizz". Jag och min storebror hittade detta spel på en fest hos några bekanta till våra föräldrar. Jag tror att hela titeln var "Fnizz - tjejers spel". Titeln var så irriterande att vi började använda den i dagligt tal.

Klipp till över 10 år senare. Jag kläcker fortfarande ur mig ett "fnizz" då och då och har just levererat ett. Min dåvarande flickvän Josefin Karlsson frågar varför jag uttalar fniss med markerade zätan på slutet. Hon berättar att hon och hennes kompis blev fotade till kartongen för ett sällskapsspel som hette just "Fnizz" med två zätan, när hon var liten. Jag tyckte väl att jag kände igen henne lite.

Fnizz II

Jahapp, då har man överlevt ännu en Hultsfredfestival. Ska snart till Jönköping igen, just nu är jag på ett café med Sandro som för tillfället intar en falafeltalrik. Vår show var ösig, men jag insåg hur kass kondis jag har. Var bara uppe på scenen i 10 minuter, men blev nästan svimfärdig av utmattning efteråt. Satt uppe hela natten till idag och berättade roliga historier med Spakur, Frej, Afasi och Sandro. Med roliga historier menar jag då inte anekdoter ur våra liv, utan rikta gamla vitsar av typen man finner i böcker som "Ha! 333 roliga historier", "Hi hi!" längst ner på gamla Kalle Anka-sidor osv... Jag tror vi dammsög hela förrådet från våra hjärnor. Det blev en del "fräckisar" också.

Allt Sven Melander-relaterat

Fansin-mannen Fredrik Kullman påstår att han sett Sällskapsresan (1) över 200 gånger. Igår träffade jag en rolig tjomme som säger sig ha sett den över 500 gånger. En uppväxt präglad av insomnia och dyslexi ledde till att han idisslade de få svenska filmer familjen hade på VHS. Än idag i vuxen ålder fortsätter beteendet:

- Jag somnar alltid till en film... och minst varannan gång händer det att det brukar bli Sällskapsresan.

Grodis, hemma igen!

Vissa lokaltidningar passar på att göra ett litet reportage om Simons 120 dagar när jag besöker deras trakter. Idag vaknade jag i Gislaved, fick syn på Västbo Andans förstasida och insåg att jag hamnat i total nyhetsskugga. Grodis hade kommit hem.

Jag refererar: Barnen på förskolan i Reftele är glada. Deras älskade Grodis är hemma igen. Efter ett helt läsår och massor av spännande äventyr är han äntligen tillbaka välbehållen. Det firades med stort glasskalas. Monica Magnusson, förskollärare är förvånad över att han inte är ett dugg smutsig. På sammanlagt 14 förskolor, 6 förskoleklasser, 5 skolklasser och hos 6 privatpersoner har han stannat till den lille gröna grodan från Reftele. Från Malmö i söder upp till ishotellet i Jukkasjärvi. Barnen är mest glada över att ha fått hem sin vän.
- Nu äter vi glass för sen måste nog Grodis vila. Han är jättetrött!

Vad hände med den där pojken?

Härom dagen träffade jag Nina Hemmingsson på tåget av en slump. Hon var gravid. Vi babblade så mycket att jag var en sekund från att missa mitt tågbyte. Nu är jag i Gislaved. Har inte bestämt mig om jag ska till Hultsfred imorgon eller i övermorgon. Jag lyssnar mycket på Clipse, undrar om de är roliga live.

Westra Aros

Ska just lämna en slapp drönare i Västerås för att röra mig mot Hovmantorp i Småland. Västeråsaren vinner första pris i avdelningen bästa emailadress: statoilsoftaren@email.com

Offentlig ursäkt

Det visade sig att jag inte var med på Landet runt. Inslaget var på SVT2s 24:Direkt som gick imorse kvart över nio på morgonen. Ber om ursäkt till alla som fick avtjäna ett helt avsnitt av Landet runt i onödan. Förlåt. Jag ska aldrig göra om det.

Slutet av en kebab

Det ryktas att Landet runt plockat upp Sydnytt-inslaget om Simons 120 dagar. Det visas i repris i SVT2 16:35 idag. Detta betyder att hela Sverige kan njuta av när jag besöker den asa-troende mannen Ambjörn Flmlund med familj och eldar upp ett par kalisonger som offer för Njord. Jag tror att det är rätt program och rätt avsnitt, men jag har bara hört förvirrade rykten i vinden. Värt en chansning i alla fall, så bänka er i tevesoffan.

Tråkigaste blogginlägget hittills

Det var trevligt att uppträda med Spakur i en lada igår. Vi höll på i över en timme. Nu är jag lite bakis och ska ta mig till Bollnäs.

Nöjesbranschen

"Chillar" i Uppsala hos mina kusiner. Fick ännu en avbokning, så jag stannar i Uppland en natt till. Blev erbjuden mat, sovplats och bål om jag kör ett par låtar på en privatfest där min kusins pojkvän ska uppträda med sitt screamo-band ikväll. Träffade Spakur igår också, och han var med på att rappa på festen ikväll också, så det kommer bli skoj.

I övrigt börjar jag få lite hemlängtan. Speciellt igår när jag gick omkring i mina kvarter utan att "få" gå hem. Tre veckor kvar, det kommer nog gå snabbt i alla fall. Ser fram emot Hultfred också, trots att jag förmodligen kommer att få en festivalöverdos i år. Har redan varit på Siesta, ska snart till Hultsfred och spela ett par låtar, sen blir det riktiga Las Palmas-spelningar på Emmaboda och Ogräsfestivalen och efter det åker jag till Arvika med Galago (där jag också kommer att rappa lite i Galago-tältet). Kolla www.laspalmas.se för lite mer info om spelningar.

Mannen som gav ansiktet ett ansikte

Ikväll så visas ett inslag om Simons 120 dagar på Sydnytt kl. 19:10. Ni som bor i Skåne har tillgång till SVT2 borde spana in. Om ni vill kan ni spela in också, det är så dålig bild när man kollar på det över world wide web.

Lort-Sverige

Är förbi Stockholm i förbifarten och bor just nu i mangafansinisten Tomas Antilas studentrum. Igår tog vi en starköl med Galago och kollade in nya numret och en italiensk specialutgåva (Simon G, översatt för första gången). Snart ska jag till radiohuset och snacka om dåliga låttexter i p3. Jag tror att det börjar kl. 11, så morgonpigga läsare kan hinna med att lyssna "live".

Appropå Hultsfredsgiget så kommer det att gå av stapeln kl. 21:10, lördagen den 16:e på Paradis-scenen. Observera att vi bara kör ett par låtar. Vi blev bokade så sent att vi inte står med i programbladet, så sprid ordet.

Alströmer Disco

Snart 100-dagars jubileum för resan och jag känner mig lycklig. Den här trippen verkar följa någon slags smörig Hollywood-dramaturgi. Sen vi sågs sist har jag bland annat besökt ett potatis-muséum, spelat Alfapet och druckit två folköl (3,5%). Imorgon ska jag till Uppsala och gratulera min kusin som tar studenten. Om en vecka drar jag till Hultsfredsfestivalen. På lördagen kl. 21 uppträder jag, Frej, Sandro och förmodligen Spakur, Egon Drethöl + ev. någon mer på en scen jag glömt namnet på. Vi ska bl.a. köra vår "Glad för en dag"-låt som ligger på Rockpartys startsida *påminnelsetle*... Calle Thörn har tyvärr körtelfeber och ligger mjukt nerbäddad i bomull. Blev lite orolig för karln när han inte svarade i telefon på två veckor, men igår fick jag ett sms där han skrev att han var "på väg tillbaka, men utmattad".

Mitt i livet

En rolig kvinna med namnet Inger Stjerndamm är min värd just nu i Trollhättan. Hon hade tydligen bott på samma område som "rosa mannen" som jag tidigare gjort en serie om i Galago. Han gillade inte sättet han blev framställd på i serien och bröt sonika kontakten med mig. Om ett par timmar styr jag min kosa mot Alingsås. Ett ställe jag aldrig tidigare besökt.

Simon G... skändad!

He he... satt och egosurfade och hittade ett blogginlägg av ett par jag bodde hos i april. Mycket intressant att läsa om resan från andra perspektivet: värdens. Det spännade är att bloggaren mest tyckte att jag var irriterande. Ja... bedöm själv:

le blogg

Familjens gula hink

Igår var jag ute och partajade med kompisar från Göteborg. Det sista jag minns är att jag, Bromader och Hanna P trycker i oss en massa matrester från ett bord. Bland annat grädde direkt från bunken. När jag vaknade på galleri Oro såg jag en man som bar på en plasthink. Min spontana reaktion var illamående, då tankarna direkt fördes till familjens gula hink. Den där bottenfrätta plastspannen som föräldrarna ställde fram vid sängen när man var liten och magsjuk.

Hare Krishna

Hare Krishna, Hare Krishna,
Krishna Krishna, Hare Hare
Hare Rama, Hare Rama,
Rama Rama, Hare Hare

Rumspringen

Då har den sista månaden av Simons 120 dagar inletts. Idag ska jag till Hare Krishna i Götebog. Har just vaknat i Vara efter en krogkväll med öl-punkbandet Slätta City Rockers.