Havet
Jag har alltid haft svårt för naturen. Vackra utsikter är som Louvren, man känner mest att tomheten står som en mättnadskänsla långt upp i halsen. Det beror nog mycket på förväntningar, för den norrländska sommarnaturen tog mig lite på knepen. På bussresan mellan Näsåker och Örnsköldsvik tittade jag ut genom fönstret och kände att, ja... det är nog det här som brukar kallas "hänförd".
posted by Simon G at 3:19 AM
3 Comments:
ja jävlar den där biten är ju riktigt fin att titta på. annars har jag svårt för havet-entusiaster. det platt och blank liksom, vad mer?
Jag brukar få en känsla av att det är för fint för att ta in, liksom jag kan nästan börja gråta när jag ser fin natur. Hjärtat är fyllt till brädden av det vackra. Alla molekyler som verkar tillsammmans och bygger upp allt. Molekyler som inte är nåt i sig själva, tex Co2, väte, NADH mm. som blir nåt storlaget tillsammans.Tänker att; Fan vad jag är obetydlig jämfört med allt som finns omkring oss. Jag tror inte på Gud, men när jag går ut i skogen eller nåt känner jag; oj, har allt detta skapat av slumpen. Kanske tycker jag att det är fint bara för att man ska. Ändå, guu vad jag älskar naturen.
Så nedra fint att du ger respekt till Ångermanland!
/MrJ
Post a Comment
<< Home