Arbetsnarkomani, förmodligen den bästa narkomanin i världen.

Ni får lydigt vänta med att vibba in mitt uppfläkta privatliv tills serieboken kommer i slutet av april nästa år (om allt går som det ska). Just nu jobbar jag intensivt med att teckna, och vad passar då inte bättre än att fortsätta debatten om min "slapphet", som i förra inlägget gav upphov till en del frågande kommentarer.

Jag fick själv kommentera debatten i Skånskan:

"Las Palmas textförfattare, Simon Gärdenfors, har kommenterat artikeln i ett mail och förklarat att han inte alls är ironisk: 'Jag lever helst som en parasit på samhällskroppen. Nu tecknar jag i och för sig serier och skriver låtar, men det är för min egen skull och inte för att bidra till samhället eller något sådant'."

"Simon Gärdenfors ser annorlunda på arbete: 'Det verkar alltid finnas ett överskott av sökande till de jobb som är lediga, hur tråkiga de än verkar. Det borde inte vara några problem att låta oss som inte vill jobba slippa', skriver han i sitt mail.
Det spelar ingen roll att han i verkligheten sliter hårt och tjänar bra med pengar."